Kören Tenebrae gästade Mariakyrkan i Helsingborg en söndag i mars. Per Nyrén, ordförande i Helsingborgs Kammarmusikförening, skriver personligt om konserten ur en arrangörs perspektiv. Det blev minst en sömnlös natt. Främst på grund av en fantastisk konsertupplevelse.
I natt kunde jag inte sova alls! (söndag 20/3, reds anm). Tankarna gick hela tiden tillbaks till konserten med den engelska kören Tenebrae. Jag tror inte att jag har upplevt något liknande i körväg och då har jag ändå varit körledare i över 40 år. Vad var det som var så speciellt och som skilde kören från de allra bästa svenska?
Främst tror jag att det var att sången sjöngs nästan helt vibratofritt och att samsjungningen var total. Det betydde att ackorden var helt rena och precisa både i piano och forte och bara det var en stor njutning. Det betydde också att kören som bara bestod av nitton sångare hade en oerhörd dynamik. Fortissimot nästan sved i öronen men trots det så var harmoniken helt klar.
Ledaren Nigel Short sjöng i The Kings Singers 1994-2000 och grundade Tenebrae 2001. Visionen var att skapa en virtuos kör som förenade kyrkokörens känsla med en kammarkörs precision. Under Nigel Shorts ledning har Tenebrae blivit en av världens främsta vokalensembler.
I slutet av förra året kom en förfrågan om vi i Helsingborgs Kammarmusikförening kunde arrangera en konsert med Tenebrae. Deras planerade tredagarsturné med ett program kallat Russian Treasures, rysk ortodox kyrkomusik, hade reducerats med en konsert. Det var en för oss oerhört dyr produktion, en bit över 100.000, så det är klart att vi behövde undersöka de ekonomiska möjligheterna. Men vi blev lovade ett fint förlustbidrag från kommunen och Musik i Syd var med på tåget, så vi satsade på att vi kunde klara gå runt med 200-250 personer i publiken. Vi såg fram emot att få höra den fantastiska ryska körmusiken av bland annat Tjajkovskij och Rachmaninov. Jag tror att många svenska körer har mött den ryska körmusiken genom Rachmaninovs Bogoroditse Devo (Ave Maria). Men så kom den ryska invasionen av Ukraina emellan. Vi tvingades ta ett beslut om vi skulle behålla programmet eller inte. Efter att frågat Tenebrae fick vi istället ett fint och varierat förslag med musik av Poulenc, Bach, Arnold Schönberg, James MacMillan och Victoria. När jag såg programmet, som var två gånger fyrtio minuter med krävande stycken, undrade jag hur kören skulle orka sjunga det och även om publiken skulle orka lyssna. Men det fanns inget skäl till oro, skulle det visa sig.
Kören kom till Helsingborg med tåg från Kalmar, inkvarterades på hotell, åt en bit mat och samlades i kyrkan för en timmes repetition. Jag slogs av att de nitton professionella sångarna var så unga. Sopranerna såg inte ut att vara mer än 25 år och ingen i kören var över 40 år. Nästan hälften hade absolut gehör så publiken hörde inga stämgafflar eller tonangivning på piano under hela konserten. Mellan repetition och konsert serverade vi smörgåsar, kaffe och frukt. Vi fick stor hjälp av kyrkans personal som bland annat hade ordnat med en helt ny belysning framme framför altaret, så att sångarna kunde se noterna bra. Vi prövade ett par uppställningar för att hitta rätt balans mellan tydlighet och klang. Nigel Short repeterade mycket lugnt och koncentrerat. Han dirigerar utan stora åthävor. Ibland behövde han knappt visa insatserna tydligt, utan bara andas, så kom alla in samtidigt i sången.
Vi hade verkligen arbetat hårt i styrelsen för att tala om för vår publik att detta var en kör i högsta världsklass. Jag tror att de flesta faktiskt inte kände till kören som bara gett två konserter tidigare i Sverige. Vi skickade ut flera mail, lade ut konserten på facebook och vände oss direkt till alla körledare i och runt Helsingborg. Och vi fick en fantastisk publik på över trehundra som till stor del bestod av körledare och även av körsångare. Vår lokala tidning skrev bara ett par rader om konserten trots att jag för en gång skull verkligen bönat om att få en förhandsartikel.
Jag tyckte det var viktigt att göra en presentation innan konserten, som skulle leda in i körverken (presentationstexten längst ned i denna artikel, reds anm). Jag tror inte jag upplevt en så tyst publik någonsin. Över trehundra personer rörde sig inte och det hördes inte ett enda ljud under sångerna. Men efter det sista numret fullständig brakade applåderna loss och hela publiken reste sig upp i tacksamhet över att ha fått vara med om något unikt.
Efter konserten gick vi till en restaurang alldeles invid kyrkan och fick då tillfälle att tala med Nigel Short om den engelska körtraditionen, en tradition som gjort det möjligt att skapa en så virtuos ung ensemble som Tenebrae. Nigel berättade att hans 12-årige son går på en av de skolor som utbildar pojkar till korister i katedralkörerna. Det är internatskolor med ett mycket hårt veckoschema som innebär upp mot tjugoen timmars körsång varje vecka, detta plus den vanliga skolundervisningen. Den lediga tiden för eleverna är minimal. Nigel uttryckte lite oro över att hans son var ifrån familjen så mycket, ett pris som får betalas för att bli så otroligt kunnig i ung ålder.
Nigel Short och kören tyckte mycket om att sjunga i Mariakyrkan där Dietrich Buxtehude en gång verkat. De vill gärna komma tillbaka och vi ska absolut försöka att göra det möjligt, att få höra rysk-ortodox kyrkomusik sjungen av en av världens bästa körer: Tenebrae.
Text: Per Nyrén, ordförande Helsingborgs Kammarmusikförening
Per Nyréns presentationstext innan konserten med Tenebrae i Mariakyrkan:
“Min harpa är stämd till sorg och min flöjt till de gråtandes röster”. Ja, med den långt mer än 2000-åriga texten ur Psaltaren inleds konserten. Och många av sångernas texter har en mörk botten. Våld och krig har tyvärr inte blivit mindre aktuellt. Francis Poulenc skrev sina faste-motetter 1938-39 när hotet om ett andra världskrig blev allt större. Vi kan bara hoppas att vi inte får återuppleva den situationen. Men musik har en märkvärdig förmåga att ge tröst. Människan är inte bara en förödare utan också en skapare. När texterna gestaltas i körklang blir det något annat. Det blir skönhet – odödlig. Bomber kan aldrig förgöra Johann Sebastian Bach geniala musik. Och konserten slutar optimistiskt med ett av Bach otroliga körverk “Sjungen till Herrens ära en ny sång”.
