Den 24 februari, för 100 år sedan, föddes Ingvar Lidholm i Jönköping. Den blivande tonsättaren kom till Stockholm som 19-åring för att börja studera på Kungliga Musikaliska Akademien. På Akademien lärde han känna den tre år äldre Eric Ericson. Boel Adler, som medverkat i flera av Lidholms körverk, skriver om starten på en livslång vänskap och ett konstnärligt samarbete som skulle förändra och utveckla körsången i Sverige och ge genklang i hela världen.  

På 1940-talet drogs många unga musiker med i det nyvaknade intresset för den tidiga musiken. Eric Ericson samlade några sångare omkring sig för att utforska motetter av Palestrina och madrigaler av Thomas Morley. Han bildade en kammarkör och påbörjade arbetet med det som skulle bli hans kännetecken: den perfekta intonationen och den välavvägda balansen mellan stämmorna. Ingvar Lidholm satt med på repetitioner, han hörde potentialen och fick musikaliska idéer. Rösten, som i sig rymmer alla mänskliga känslor och uttryck, borde kunna bära fram budskap och tolka de svåra tunga frågorna med en stor palett av klanger i modern tondräkt.  

Laudi

1947 kom Lidholm med nyskrivna noter till Eric Ericsons kammarkör. Fraserna i verket kallat Laudi – tre lovsånger med texter ur Bibeln – löpte akrobatiskt på notlinjerna med stora och svåra språng, som tritonus, stora septimor och nonor. Kören som hittills sjungit lätt, i pianissimonyanser, ombads att öppna spjället och sjunga forte fortissimo i ett existentiellt skri. Till Lidholms förvåning tyckte sångarna att den nya musiken var svårsjungen, han hade ju ändå enligt gammal modell skrivit i kontrapunkt, så att varje stämma hade en egen, självständig melodi.

Men de tonala krockarna, de knepiga intervallen och den vidlyftiga dynamiken var en utmaning för Eric Ericson och hans kammarkör: 

 – I ett halvår försökte vi få fason på den svåra sjätte takten i första satsen, har Eric Ericson berättat. 

Det skulle krävas många repetitionstimmar innan Laudi blev till den jublande lovsång som Lidholm tänkt sig. 

Nya utmaningar

Laudi gjorde ett segertåg över Europa och Lidholm gav nya utmaningar till Eric Ericson och hans kör som blev allt skickligare. Tonsättningarna av Ezra Pounds Canto LXXXI och A riveder le stelle ur Dantes gudomliga komedi är klangliga konstverk, fulla av kontraster, växlande rytmik, dramatik och högsta skönhet. 

Visst är jag romantiker, sa Ingvar Lidholm, som inte främst såg det som en fråga om stil, utan om uttryck.

När Lidholm talade om sitt kompositionsarbete gjorde han det i teoretiska och tekniska termer, men när musiken klingar är det intellektuella som bortblåst, då hörs de stora känslorna och de eviga frågorna.

Flera andra tonsättare inspirerades av de nya vokala möjligheter som uppenbarade sig. Bland annat har Sven-Erik Bäcks motetter och Lars Edlunds Elegi blivit svenska klassiker för avancerade körer. Tonsättare och dirigenter från andra länder började komma till Sverige för att få nya vokalverk uppförda.

Inspelningarna

På 1970-talet hade Eric Ericson internationellt rykte – hans körer kunde tydligen sjunga vad som helst! Så kom förfrågan från EMI till ett gigantiskt inspelningsprojekt, Europäische Chormusik aus fünf Jahrhunderten. Det blev fyra LP-skivor på högsta musikaliska och tekniska nivå. Succén följdes upp sju år senare med LP:n Virtuose Chormusik, inspelningar som bildat skola och inspirerat körledare och tonsättare över hela världen. Eric Ericson blev efterfrågad som gästdirigent och lärare i många länder. I oräkneliga konserter och workshops delade han frikostigt med sig av ”det svenska körundret”

Foto: Mats Lundqvist

Vänskapen

Samarbetet mellan Ingvar Lidholm och Eric Ericson fortsatte genom alla år. Parallellt med de stora framgångarna som orkestertonsättare fyllde Ingvar Lidholm på med körstycken. Aldrig upprepade han sig, ständigt fann han nya sätt att väva samman nutid, dåtid och evighet i sin raffinerade, dramatiska och vackra musik.

Lidholm var ofta med vid uruppföranden och inspelningar där jag medverkade som körsångare och jag har även intervjuat honom för Sveriges Radios räkning. Han var alltid vänlig, men ganska fåordig. Det var fint att se Ingvar och Eric tillsammans, de var verkligt goda vänner. När de skildes åt sa de inte ”Hej då” till varandra, de sa ”Gud välsigne dig”.

                    Text: Boel Adler

Ingvar Lidholm (24 februari 1921 – 17 oktober 2017) 
Några nedslag i Lidholms verklista:
Toccata e Canto för orkester 1945
Laudi för kör a capella 1947
Ritornell för orkester 1955
Nausikaa ensam för sopran, kör och orkester (Eyvind Johnson) 1963
Fantasia sopra Laudi för cello solo 1977
Kontakion för orkester 1979
Amicizia för klarinett solo 1980
Ett Drömspel Opera över Strindbergs pjäs 1990
Stund när ditt inre för baryton och orkester  (Stagnelius) 1998
Grekisk gravrelief för kör  2003

Om Boel Adler: 
Boel är vice förbundsordförande i Kammarmusikförbundet. Hon är en erfaren sångerska och korist, och började sjunga i Eric Ericsons Kammarkör 1988. Boel har bland annat medverkat vid uruppföranden av Ingvar Lidholms Libera me (1994) och Grekisk Gravrelief (2003). Boel är verksam som textmaskinsoperatör och översättare på Malmö Opera och sedan många år en bekant röst för klassiskt intresserade radiolyssnare som konsertpresentatör och recensent i Musikrevyn och värd för Lördagsmorgon i Sveriges Radio P2. Boel är en av grundarna till Ribbingsbergs kulturförening som arrangerar konserter i en lada utanför Simrishamn.

Boel firar Lidholmjubileet med att lyssna igenom dubbla CD-albumet Khoros, en generös exposé över Lidholms körmusik med Eric Ericson som dirigent. Länk till Khoros på Spotify

Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies.  Lär dig mer