I Ung & Lovande-turnéns konsertprogram ingår ett verk skrivit direkt till duon Kristina Winiarski och Pontus Carron. Verket heter Folhemsvandringar och har två satser som inleder och avslutar konserten. KammarmusikNytt ringde upp tonsättaren Molly Kien för att fråga om verkets tillkomst, samarbetet med duon och om hon har fler tonsättningar på gång.

Molly Kien växte upp i USA men flyttade till Sverige och Gotland för musikstudier 2002, och har bland annat gjort hyllade samarbeten med Blåsarsymfonikerna i Stockholm. 2019 tilldelades hon Carin Malmlöf-Forsslings tonsättarpris på 90 000 kronor.

Molly Kien vid sitt tonsättarbord. Foto: Louisa Sundell 

I förra veckan träffade Molly Kien Kristina Winiarski och Pontus Carron för att höra dem framföra hennes verk i en replokal i Stockholm. I torsdags upplevde hon sedan även hela konserten på Västerås Konserthus.

Hur var det att lyssna till ditt verk live för första gången?

Det var så klart fantastiskt att höra stycket spelas av två så begåvade musiker. De hade verkligen förstått vad jag ville förmedla med musiken. Konserten var en stark upplevelse. Roligt att höra mitt verk tillsammans med alla andra verk på programmet. Kristina och Pontus har ett otroligt bra samspel.

Satserna i Folkhemsvandringar skiljer sig ganska mycket åt i karaktär, det ena öppet och klangfullt det andra mer dramatiskt och svårt… hur kom det sig att det blev så? Fanns det någon särskild tanke bakom det? 

När jag pratade om verket med Kristina föreslog hon att det skulle ha två satser som skulle spelas vid två olika tillfällen under konserten. Jag tyckte det vore bra om de två delarna var så pass olika att det skulle kunna ge variation och upplevas som två individuella verk och samtidigt passa bra ihop. Att satserna i verket skiljer sig i karaktär beror på de olika inspirationskällorna. 

Varför kallas verket Folkhemsvandringar? 

Under de första månaderna av coronapandemin höll jag mig mest i hemmatrakten i Årsta, och sen, efter en flytt, i Bandhagen. Båda områdena är förorter söder om Stockholm och typiska folkhemsområden, byggda på 40- och 50-talet. Eftersom jag var föräldraledig i våras tog jag långa promenader med min son.  Den första satsen, “Stjärnhus,” är inspirerad av ett vackert 50-tals område i Bandhagen som är omgiven av skogspartier. Jag fick en stark känsla av att arkitekter och stadsplanerare hade tänkt mycket på invånarnas behov av trivsel och närhet till naturen. Denna känsla ville jag förmedla i den första satsen.

Och den andra satsen…?

Den heter “En damm och hängpilar” och är inspirerad av en av de finaste platserna i Årsta, Skälderviksplan, som också är från 50-talet. Platsen är rektangulär och omgiven av hängpilar. Även om det var väldigt lugnt kring Skälderviksplan, vid tidpunkten då jag var där, kunde jag föreställa mig hur det skulle se ut om en sommarstorm kom och skakade om hängpilarna och att det då skulle bli vågor på den annars så stillsamma dammen.  Sen tyckte jag också att det fanns en viss modernism i tanken bakom platsen. Det kanske påverkade mitt tonspråk.

Molly Kien tillsammans med Pontus Carron och Kristina Winiarski på Västerås Konserthus. Foto: Lena Smedjegård

Hur beskriver du din musik? 

Modern men med tonala inslag, ofta med en stark anknytning till det visuella.

Du och Pontus Carron har samarbetat ihop tidigare, när och var var det? 

Pontus spelade piano i en pianokvartett som spelade min musik som en del av en konstutställning som var resultatet av ett samarbete mellan mig och konstnären Sonja Larsson. Utställningen pågick på Konstakademien under en månad vintern 2014. Jag hade då gjort ett tio minuter långt verk som spelades in och loopades kontinuerligt under utställningen. Pontus pianostämma var framträdande och han spelade den väldigt uttrycksfullt. 

Har du några andra tonsättningar på gång? 

Just nu skriver jag ett verk till Kungliga Filharmonikerna för en barnföreställning som handlar om siffror. Stycket ska representera siffran åtta och jag fick genast en vision av en åttaarmad bläckfisk som spelar olika slagverksinstrument med sina åtta armar.

På vilket sätt har tonsättarpriset varit ett stöd? 

Det var en stor ära att få Carin Malmlöf-Forsslings priset, inte minst för att jag har stor respekt för henne som tonsättare. Det är meningsfullt att få en sådan bekräftelse, att det man gör uppskattas. Samtidigt har det också hjälpt mig otroligt mycket ekonomiskt, inte minst i de här hårda tiderna. Priset har gjort det möjligt för mig att fortsätta att jobba med meningsfulla projekt.

Text: Jörgen Wade

I Kristina Winiarski och Pontus Carrons konsertprogram ingår även verk skrivna av Ludwig van Beethoven, Dag Wirén, Percy Grainger och Franz Schubert.

Läs mer om Konsertprogrammet.

Läs mer om turnén Ung & Lovande

Läs mer om Kammarmusikbiennalen Ung & Lovande 2021 och ansökan

Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies.  Lär dig mer