Pontus Carron + stråkar = Schumanns och Francks pianokvintetter

Vi får här höra två av de absolut främsta och mest älskade pianokvintetterna, var och en 30 à 40 minuter långa. Robert Schumanns kom till 1842, César Francks 1879. Att Pontus Carron och hans fyra medmusikanter spelar Franck just i år kan bero på att tonsättaren fyller 200; genom att kombinera den med Schumann så kan vi i den lyckliga publiken jämföra två av de fem-sex främsta verken. Vilket gillar du bäst?

Pianokvintett är den vedertagna beteckningen för kombinationen av piano (eller konsertflygel) och en stråkkvartett, alltså två fioler, en altfiol och en cello. 1800-talets kammarmusik var tänkt att kunna framföras i borgerskapets hem, där det ofta fanns ett piano. Spelade några i huset stråkinstrument kunde man kanske med hjälp av bekantskapskretsen och några inbjudna proffs få till en stråkkvartett. Men de kvintetter som vi ska få höra den här lördagen testade gränserna för vad man klarade vid sådana amatörmöten. Kanske är det därför som mängden pianokvintetter är liten jämfört med alla stråkkvartetter och pianotrios (piano + fiol + cello) som gavs ut, för att inte tala om alla pianosolon. Vid sidan av lusten att skriva var notförsäljningen till bildade amatörer en kommersiell drivkraft till att komponera.

Program

Robert Schumann (1810-56): Pianokvintett Ess-dur op.44

1. Allegro brillante
2. In Modo d’una Marcia: Un poco largamente.
3. Scherzo: Molto vivace — Trio I — Trio II
4. Allegro ma non troppo

PAUS

César Franck (1822-90): Pianokvintett f-moll

1. Molto moderato quasi lento
2. Lento, con molto sentimento
3. Allegro non troppo, ma con fuoco

Medverkande

Pontus Carron, piano
Øyvor Volle, violin
Won-Hee Lee, violin
Vidar Andersson Meilink, viola
Kristina Winiarski, cello