Yngve Bernhardsson har vårstädat bland verkkommentarerna. Bland annat har ett verk av Mahler reviderats och tillägg och ändringar gjorts i filerna med Schuberts sånger, där även en ny sång har tillkommit. I denna artikel följer ett utdrag från en ny verkkommentar av Amy Beachs Romans för violin och piano op. 23. Sammanlagt finns nu 657 verk av 138 tonsättare i samlingen.
Tonsättaren och pianisten Amy Beach (1867-1944) växte upp i ett förmöget hem i en liten stad i New Hampshire. Hon visade mycket tidigt musikaliska anlag och komponerade enkla stycken redan vid fem års ålder. Amy var också begåvad på många andra områden. Hon lärde sig flera främmande språk, bland annat tyska och franska, men intresserade sig även för matematik, filosofi och ornitologi.
Pianostudier började hon med när hon var 6 år. Hon uppträde som 7-åring inför publik med verk av Händel, Beethoven och Chopin. Amy kunde inte studera vid universitet eftersom dessa var stängda för kvinnor. När hon var 14 år studerade hon under ett år harmoni och kontrapunkt privat, men var i övrigt självlärd som tonsättare; hon lärde sig helt enkelt genom att studera och spela verk av tonsättare som hon beundrade. Genom sina språkkunskaper kunde hon fördjupa sig i europeiska avhandlingar om komposition och orkestrering. Som 14-åring tog hon även privatlektioner i piano. Lärare var Ernst Perabo och Carl Bärmann, båda bördiga från Tyskland. Hon debuterade som professionell pianist 1883, då 16 år, och spåddes en lysande framtid som konsertpianist.
Efter giftermål 1885 med en 24 år äldre läkare, Henry Harris Aubrey Beach, tvangs hon av mannens och tidens dekorum att praktiskt taget helt upphöra med sin konsertverksamhet. Till makens heder måste ändå sägas att han uppmuntrade hennes komponerande. Man får hoppas att anledningen inte var att hustruns verk enligt tidens sed skulle komma att signeras Mrs. H. H. A. Beach och därmed sprida glans även över honom. Efter makens död 1910 turnerade Amy Beach under tre år i Europa som pianist.
Beach nådde som USA:s ledande kvinnliga tonsättare stor berömmelse även i Europa. Självklart var det ändå förenat med stora problem att som kvinna nå framgång på ett område som många betrakade som en männens domän. Hon lär vid något tillfälle ha sagt att skälen till det ljumma intresset för musik skriven av samtida, amerikanska, kvinnlig tonsättare var att den var samtida, amerikansk och ’kvinnlig’.
Amy Beach brukar placeras i en grupp av tonsättare, som i musikhistorien blivit kallad Second New England School. Den var verksam i New England kring sekelskiftet 1900 och gruppen har också kallats New England Classicists och Boston Six. Trots sin ”konservativa” och ”akademiska” framtoning har gruppens musik spelat en avgörande roll i utvecklingen av ett amerikanskt konstmusikidiom, skilt från det europeiska. Under sina sista år gjorde Amy Beach även atonala experiment, bland annat genom att utnyttja heltonsskalan och använda exotisk harmonik.
Beach komponerade över 300 verk varav över 100 sånger och flera pianostycken. Bland verk i större format hör Mässa in Ess-dur (1892), Gaelic Symphony (1896), Pianokonsert op 45 (1898) och en opera Cabildo (1932). Bland hennes kammarmusikverk kan nämnas Violinsonat op. 34, Pianokvintett op. 67, Stråkkvartett op. 89 och Pianotrio op. 150. De flesta av hennes verk trycktes och framfördes under hennes livstid. När hon dog betraktades dock hennes musik som passé, ett öde icke ovanligt för många tonsättare, även stora.
Romans för violin och piano op. 23
Romansen komponerades 1893 och har man tur kan man få höra detta lilla stycke live när violinsonater står på programmet. Formatet är litet, verket tar cirka 6 minuter, så det skulle kunna fungera som utfyllnad i ett program. Tyvärr är det i längsta laget för att passa som extranummer, även om det har en atmosfär som hade fungerat utmärkt även i sådana sammanhang.
Verket skrevs för violin och piano och är tillägnat en annan kvinnlig musiker, violinisten Maud Poell. Och hela konceptet med tonsättning och framförande kan säkerligen vara ett inlägg i debatten ”även kvinnor kan”. Det lilla stycket är också ett utmärkt exempel på hur det är möjligt att skriva ”vackert” utan att bli banal.
Text: Yngve Bernhardsson
Läs verkkommentaren om Amy Beach romans i sin helhet via länk nedan.
Följande verkkommentarer har lagts till 30 mars, 2026
Beach, Amy | Romance op. 23 |
| Schubert, Franz | Auf dem Strom D 943, Tillägg av de tyska texterna + svensk översättning till Die schöne Müllerin och Winterreise. |
| Mahler, Gustav | Fünf Rückert Lieder (revidering) |
