Vårt verkregister är uppdaterat med sex verkkommentarer av 4 tonsättare. Albert Dietrich, som var vän med Brahms, är ny tonsättare i samlingen. Nedan ett utdrag från Yngve Bernhardssons kommentar av Bachs Flöjtsonat i Ess-dur BWV 1031, skriven till minnet av Eva Granstedt. Sammanlagt 651 verk av 136 tonsättare finns nu samlingen.
Johann Sebastian Bach (1685-1750), tysk tonsättare och musiker, föddes i Eisenach i Thüringen. Han härstammade från en stor musikersläkt. Fadern var stadsmusikant, men dog liksom modern när Johann Sebastian var 10 år. Brodern Johann Christoph tog hand om honom och såg till att han fick en gedigen humanistisk utbildning i traktens latinskolor. För brodern som var organist fick han fortsatt musikutbildning.
Bach skrev 11 flöjtsonater, alla för traversflöjt. Flöjtsonaterna BWV 1030-32 hör liksom violinsonaterna BWV 1014-19 och gambasonaterna BWV 1027-29 till en nyskapad kammarmusikgenre för ett melodiinstrument och obligat cembalo. Cembalon är här befriad från rollen som rent generalbasinstrument och fungerar som jämställd partner till melodiinstrumentet. I flöjtsonaterna fungerar alltså cembalons vänsterhand enbart som en generalbasstämma, vilket gör att triosonatakonceptet fortfarande går att känna igen.
Flöjtsonaterna (1030, 1031, 1032) skiljer sig också från de övriga genom att vara 3-satsiga i mönstret snabb-långsam-snabb. Första takterna av inledningen representerar också början av huvudtemat. Musiken ger en känsla av hopplöshet och förtvivlan, även om man i satsens mitt kan ana en viss förtröstan. Mellansatsen, Largo e dolce, är en siciliano. Den är betydligt ljusare i stämningen än den föregående satsen. Glädjen släpps loss på allvar i sista satsen, som börjar med en fuga i Presto. Hela sonaten är ett paradexempel på Johann Sebastians mästerskap.
Sonata Ess-dur för flöjt och konserterande cembalo BWV 1031
Att J.S. Bach skulle vara sonatens upphovsman har ifrågasatts. Sonen C.Ph.E. Bach har nämnts som tänkbar tonsättare alternativt medkompositör och även en annan med samtida tonsättare, J.J. Quantz har av vissa forskare angetts som tänkbar auktor. Kanske är det ingen av dem; någon har beskrivet verket som: ”…otypiskt för C.Ph.E. Bach, för tunt för J.S. Bach och alltför bra för att vara av Quantz.” Kanske fås klarhet till slut; men nog är musiken värd att lyssna på oberoende av vem som skrev den, inte minst den förtjusande mellansatsen.
Första satsen inleds med 8 takter i cembalon. Flöjten tar sedan vid med ett tema som hörs två gånger, andra gången något utvecklat. I slutet av satsen hörs i flöjten typiska barockfigurationer. Andra satsen är en siciliano och mycket framförd, inte minst i olika transkriptioner, till exempel för solopiano. Sista satsens Allegro är en form, som kan sägas vara föregångare till den sonatform som ska prägla klassicismens och romantikens musik.
Denna kommentar är skriven till minnet av Eva Granstedt, som avled den 22/10 2025. Hon var under åren 2003 – 2013 ordförande i kammarmusikförbundet och en hängiven älskare av kammarmusik. Efter hennes flytt till Skåne fick vi många tillfällen att träffas. Jag tror att Eva, som ägde en cembalo, uppskattade detta verk.
Text: Yngve Bernhardsson
Läs ovanstående kommentar och övriga tillagda kommentarer i sin helhet:
| Bach, J S | Flöjtsonat i Ess-dur BWV 1031 (Till minnet av Eva Granstedt) |
| Dietrich, Albert | FAE-sonaten, Pianotrio nr 2 A-dur |
| Mjaskovskij, Nikolaj | Stråkkvartett nr 3 op. 31:3, Stråkkvartett nr 4 op. 31:4 |
| Mozart VII | 6 sånger för röst och piano |
