För 12 år sedan bildades KVAST, på initiativ av Karin Rehnqvist. Hon hade då upptäckt att bara en dryg procent av verken på orkestrarnas program var skrivna av kvinnor. Kvinnliga tonsättare har alltid varit underrepresenterade bland våra kompositörer, men så få var de inte. Det måste föreligga en fördomsfull motvilja mot att framföra verk av kvinnor. KammarmusikNytts Calle Friedner har varit på plats då arbetet med Repertoarrycket presenterades och berättar även om föreningens bakgrund.

För att göra något åt underrepresentationen av kvinnliga tonsättare bildades KVAST – Kvinnlig Anhopning av Svenska Tonsättare. Karin Rehnqvist, som ju själv är en av våra mest kända och spelade tonsättare både i Sverige och utomlands, blev den första ordföranden i KVAST. Idag är Astrid Pernille Hartmann föreningens ordförande. KVAST ville stödja orkestrar och övriga beställare/programsättare av till exempel kammarmusik, elektroakustisk musik och opera, att inkludera kvinnliga tonsättares musik i repertoaren. Detta genom att inspirera dem att både spela befintliga kompositioner av kvinnor och att beställa nya verk. 

Mål och redskap

KVAST hade tre huvudmål: 

  1. att öka andelen kvinnliga tonsättare på repertoaren, 
  2. att öka kunskaperna hos programråd om vilken repertoar av kvinnliga tonsättare från alla tider och länder som finns, samt 
  3. att öka medvetenheten om genusperspektivet i repertoarvalet. Repertoaren skulle alltså berikas, och antalet kvinnliga tonsättare skulle öka. 
Astrid Pernille Hartmann, KVASTs ordförande, inledde presentationen med att berätta om KVASTs arbete.

KVAST för därför en dialog med bland andra landets orkestrar om hur de kvinnliga tonsättarna bättre kan bli representerade i deras repertoar. Det har också upprättats en repertoarbank med verk av idag 1670 kvinnliga tonsättare och cirka 3 000 verk, och det har inrättats ett pris – Guldkvasten – som går till någon, som har gjort en större insats för de kvinnliga tonsättarna. Nu har man presenterat vad man åstadkommit.

Repertoarrycket

Repertoarrycket är ett projekt för att få Sveriges symfoniorkestrar, sinfoniettor och kammarorkestrar att nå en mer jämställd repertoar. Projektet har varit uppdelat i tre delar. Den första, ”RR I”, ägde rum vintern 2013/14. Då besökte KVAST samtliga orkestrar för att diskutera och erbjuda hjälp och rådgivning. Med ”RR II” fortsatte projektet 2014. Under denna period förbättrade KVAST sin hemsida och ringde runt till orkestrarna.


Sofia Sahlin presenterar projektet Reportarrycket.

2018 var det dags för det tredje ”Repertoarrycket”, som innehöll en mängd olika moment som repertoarsamtal med orkestrar, operahus, utbildningar och skolor och att ta fram pedagogiskt anpassad repertoar. Man förnyade också sin hemsida, och nyligen var det dags att presentera vad som åstadkommits. Och det är en hel del.

Förändringsvilja

Som en följd av sitt arbete ser KVAST att det numera finns en tydlig vilja till förändring, det vill säga att spela fler verk av kvinnliga tonsättare, även om förändringstakten varierar. Det kan ske på två sätt – KVAST talar om två ”hur-strategier”:

  1. ”Blåsarsymfonikersättet” – nämligen att under en säsong sätta ett radikalt mål och avsätta resurser med långsiktiga effekter som resultat. Det tydligaste exemplet var Stockholms Blåsarsymfonikers ”Skippa helskägg”, där man gick in för att spela 50 % musik av kvinnor och 50 % av män, en satsning som fortfarande avspeglar sig i repertoarsättningen.
  2. ”Konserthusetsättet”, som går ut på att först fokusera på ett verk vid varje konsert, sedan öka antalet namn på tonsättare med målet att 40% ska vara kvinnor. Slutligen ska det jobbas långsiktigt och metodiskt med duratamål, det vill säga ett mål för hur lång speltiden för musik skriven av kvinnor ska vara i förhållande till den totala speltiden. 
Ann-Christine Högnabba.

Statistik 

Om man letar, ska man finna tusentals kvinnliga tonsättare de senaste tusen åren och många av dem har skrivit högklassig musik. KVAST har upprättat en omfattande statistik över hur stor del av den framförda repertoaren som har kvinnliga respektive manliga upphovsmän. Statistiken visas ur en rad synvinklar och kan studeras närmare på KVASTs hemsida. Vid presentationen fick vi till exempel höra pianisten Stefan Lindgren framföra avsnitt ur Laura Netzels (1839 – 1927) nyupptäckta pianokonsert, som ska bli spännande att få lyssna till, när den så småningom uruppförs(!) med orkester.

För det är ju så, att genom att nedvärdera och förtränga kvinnors verk, förnekar vi en stor del av vårt kulturarv och nekar oss själva att få berikas av dessa verk, som inte sällan är likvärdiga med samtida verk av manliga tonsättare. Därför är KVASTs verksamhet viktig. Att få fler kvinnor att ägna sig åt komposition och att göra det lika självklart att framföra musik med hög kvalitet oavsett tonsättarens kön som det är att välja en bra bok, utan att fundera på om det är en man eller kvinna som skrivit den, det är målet.

2021 – ett symbolår

KVAST vill använda nästa år, alltså 2021, symboliskt. Då är det nämligen hundra år sedan vi fick kvinnlig rösträtt i landet. KVAST tycker då till exempel, att speltiden för musik skriven av kvinnor ska uppgå till 21 % – hittills har den varit betydligt lägre. Det här är förstås en utmaning, även om kvinnorna idag utgör drygt 21 % av Föreningen Svenska Tonsättares medlemmar.

Verkens längd viktig

KVAST har alltså höga målsättningar och för att ytterligare öka jämställdheten i musiklivet vill föreningen bland annat att placeringen av konsertens huvudnummer ska vara jämställd. Beställarna av nya verk ska också stimuleras att beställa längre verk av kvinnor och man hoppas att det ska leda till att man tänker i nya banor om vilken typ av verk som beställs. I statistiken kan ett stycke av en kvinna räknas lika mycket, oavsett om det är ett kort stycke på 4 minuter eller en symfoni på 40 minuter, men för 40 minuters musik får tonsättaren förstås mycket mer betalt. Så den sortens statistik godkänner inte KVAST. Föreningen tycker att kvinnor ska få segla stora båtar, inte bara hålla sig flytande på små flottar.

Mingel under en paus i presentationen av det avslutade projektet Repertoarrycket.

Utbildning och internationellt arbete

Repertoarrycket III är nu avslutat, men KVAST har som synes mycket kvar att förverkliga. Hittills har arbetet främst syftat till att påverka orkestrarna, nu vill man påverka undervisningen i våra kulturskolor, på musikgymnasierna, folkhögskolor och musikhögskolor för att förmå unga kvinnor att välja tonsättaryrket. 

En annan inriktning är att samarbeta internationellt, i första hand på nordisk nivå genom att skapa en nordisk repertoarbank. Ann-Christine Högnabba, som tillsammans med Sofia Sahlin lett arbetet med Repertoarrycket, påpekade att vi i Norden är bra på jämställdhet, och det är något vi borde försöka exportera till resten av världen. Den nordiska repertoarbanken skulle då kunna fungera som en resurs även i utomnordiska länder. 

Text och bild: Calle Friedner

Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies.  Lär dig mer